Impulsivitet -Grisen

Jag kan vara ganska så impulsiv ibland.
Tex som en gång när jag beslutade mig för att rädda en gris..

Det hela började med att jag loggade in på nätet en kväll, såg att det var en “mini”-gris som hade behov av omplacering.
Den bodde ganska torftigt och ägaren var alkoholist.
Jag hoppade in i bilen, körde 25 mil för att hämta grisen.
Jag hade inga pengar, jag hade glömt att fylla på luren med cash och batterierna var rätt dåliga.
Hittade inte riktigt och jag kunde inte ringa, så Melina fick ringa dit åt mig och be dem komma och möta mig.
Där var då grisen, inte så mini och inte så tam.
Vi jagade grisen i hagen i ca 30 minuter, tillslut fick vi tag på henne och lyfte in henne i bilen, hon skrek verkligen som en stucken gris.
Har aldrig hört ett så högt ljud som när en gris skriker.

Väl inne i bilen och på väg tillbaks till Stockholm så var hon ganska kelig, hon kom fram och ville bli kliad mest hela tiden.
Mitt på vägen fick jag helt plötsligt soppatorsk, min bensinmätare är trasig och jag får räkna ut ungefär hur mycket bensin det går åt.
Eftersom kilometermätaren är trasig även den så är det inte alltid så lätt, speciellt inte när det är kolsvart en kall midnatt på senhösten.

Nu var det illa, försökte starta ett par ggr men bensinstoppet var ett faktum.
Tittade på kartan och insåg att det var ca 2 mil till närmsta bensinmack.
Insåg även att jag inte kunde ringa eller ens tanka då jag inte hade pengar
Hade räknat med att komma fram och tillbaks på en tank, men bilen drog inte en liter milen, den drog en och en halv..
Som tur var hade jag en dunk i bilen. Sagt och gjort så började jag promenera, efter ett tag kom det en bil, som inte stannade. Efter ca 20 minuters promenad kom det tillslut en bil som stannade och han var vänlig nog att köra mig till en bensinmack.

Väl där hade jag tur, den skulle stänga om 3 minuter. Tankade upp dunken på kredit som jag inte ens hade, hade 20 kronor på krediten, men har man något på den så kan man övertrassera ca 800:-
Sen kom problemet att ta sig tillbaka till bilen.
Det var svinkallt ute och jag hade ingen jacka, bara en t-shirt och en ganska tunn tröja över det, och byxor så klart.

Tillslut fixade Melina en taxi åt mig, efter mycket om och med då de var tvungna att ha en adress och inte bara kunde köra och släppa folk på motorvägen hur som helst.
Äntligen taxi, varmt och skönt i den.
Tyvär var föraren otroligt pratsam och jag är inte direkt förtjust i människor som bekant.
Väl framme så tankade jag bilen, hoppade in i den och vred om nyckeln. Bensinen började pumpas fram och den startade, nästan.
Försökte igen men då var batteriet dött.
Försökte knuffa igång den, men då jag var i en liten uppförsbacke var det i princip omöjligt att få upp tillräcklig fart.
Efter ca ytterligare 45 minuter så kom det äntligen en bil som stannade, de som hoppade ur var ett gäng fraktal-techno människor som klart uppenbart var väldigt pigga och påtända.
De ställde med glädje upp att knuffa på och äntligen gick gamla Ur igång.

Väl hemma så insåg jag att jag inte kommer att få in grisen i lägenheten så här sent på natten, den skrek så fort man försökte lyfta ur den ur bilen.
Big problem alltså.
Tillslut fick jag ur den ur bilen och försökte sätta en sele på den.
Den vägrade att ha den på sig, den skrek, mitt i ett bostadsområde på natten, alltså inte läge att övertyga den.
Så den fick sova ute den natten, vilket den Ions var van med.
Jag bar ut en varm filt till den och en skål vatten och lite grönsaker

På morgonen steg vi upp, jag skulle lämna Neo på dagis kl 09:00
Väl vid dagiset sa de, det är en gris ute på ängen
Där vi bor finns det en äng, väl avskild från trafik, det var där jag släppte grisen.
Jag sa att det var våran och att den skulle ut på landet.
Så jag och dagispersonalen påbörjade morgonen med att jaga gris igen.
Efter ca 20 minuter fick vi tag på den och vi hade underrättat alla barnen att grisen kommer skrika när vi får tag på den men att den inte har ont, den vill bara inte.

Vi lyfte in henne i bilen, hon vägde väl en 50-60 kilo
Hon stretade emot ganska rejält
Nu kom problemet, var ska jag ha grisen, i en lägenhet på andra våningen är uteslutet
Mina föräldrar har ju stall ute i Brottby, så jag tänkte att där blir det ju perfekt för henne att bo.
Sagt och gjort så åkte jag ut till Brottby, körde in till stallet och letade efter pappa eller föreståndaren.
Ingen utav dem var där, men en utav stammisarna var där och jag pratade med honom och han sa att det var helt ok att lämna grisen där.
PERFEKT! Grisen kommer få det bra där, massa öppna stall och ängar för henne att böka runt i.

Äntligen hade om fått ett bra hem, trodde jag.
Efter ett par timmar ringde pappa och undrade vad fan en gris gör på stallet.
Jag blev lite förvånad då jag fått ett ok av en som jobbade där.
Pappa förklarade dock att den som sagt ok inte hade någon bestämmanderätt på stallet och därför ej heller kunde ge ett ok för ytterligare ett djur där.

Så då började grisjakten igen
Vet inte hur länge de höll på, men av egen erfarenhet så vet jag att hon må vara fet, men hon är inte långsam eller lättlurad.
Tillslut fick de dock tag på henne och körde ut henne till min brors grannar.
Där bor hon nu och har det hur bra som helst, hon har en egen säng inomhus och är hos en familj som älskar henne.
Hon har massor av kompisar i form av hundar, hästar och människor.

Slutet gott, allting gott.